HEJDÅ 2013, HEJ 2014



2013 - DEL TVÅ

 
Jag firade in det nya året tillsammans med familj och världens bästa Solomon som flög in från San Francisco.
 
 
Världens bästa klass tog bussen upp till Lindvallen i sälen för en underbar klassresa som varade i fyra dagar.
 
 
I våra nya klubbdresser åkte vi ner till Malmö för att tävla i vårat livs första SM. Spännande, nervöst och framförallt...
 
 
...gjorde vi det till en enorm jävla succé där jag ansvarade för ett SM guld med en stöt på 13,57 meter.
 
 
Ett dopingtest gjordes och jag godkändes, nu var SM-guldet verkligen mitt. Levde i en lyckobubbla!
 
 
Kort efter det fick jag för första gången hålla i min lille kusin Mateo. Fick även äran att bli utsedd till fadder åt denna lilla krabat.
 
 
Sen gick ett efterlängtat plan ner mot Lloret De Mar nere i Spanien för en veckas träningsresa. Som vi väntat!!
 
 
Under sju dagar bestod vardagen att ett fåtal dopp i det iskalla havet, lek i poolen, beachvolley, ett stort antal träningspass, massa skratt, god glass, allt för många löprundor, ett besök i barcelona, shopping och extremt mycket skratt. Väl hemma var träningsmotivationen större än någonsin!
 
 
Hörlurarna var inkopplade hela hemresan och jag konstaterade att efter sju dagar var det skönt att vara hemma igen.
 
  
Kvalet till årets absolut roligaste tävling Kraftmätningen gick av stapeln i Hallsberg. Trots spöregnet gick vi segrande ur tävlingen och var nu redo för finalen som skulle gå i september.
 
 
Sommaren var nu kommen och de första helgerna på Rätö började med båtåkande och årets första dopp.
 
 
Kort innan skolan skulle sluta så var det även dags för premiären av nya parasailen som införskaffats. Jungfruturen gick till mig och farbror Johan. Annorlunda känsla att sitta två där uppe när man var van att sitta och dingla med benen själv.
 
 
 Och så kom även dagen på jag slutade nian. Grundskolan var nu färdig och att lämna världens bästa 9G kändes inget vidare alls.
 
 
Men jag deppade inte för det, utan istället var det dags för en veckas jobb på friidrottsskolan. Underbara ungar och en riktigt rolig vecka. Redan på torsdagskvällen var jag tvungen att åka för att...
 
 
...tillsammans med mamma och syster åka ner till Göteborg. Det var dags för världsungdom och inför det laddade vi upp med att bada i poolen på hotelltaket.
 
 
Och det uppladdningstricket verkade onekligen fungera då jag kammade hem Världsungdomsguldet.
 
 
Efter det tog jag några veckors ledighet från friidrotten och passade på att njuta av sommaren. Litervis med jordgubbar konsumerades, sommardrogen!
 
 
Det tog inte många veckor innan jag var tillbaka på friidrottsbanan. Denna gången för utomhus SM i Eskilstuna. En mycket missnöjd Amanda lämnade arenan med ett SMsilver efter en tävling som mer kan vidliknas ett kaos..
 
 
Men inte hängde jag läpp länge, för nu var det dags att flytta hemifrån till Karlstad. Den 12 augusti rullade det första flyttlasset från Linköping!
 
 
Med en dag kvar innan flytten var planen att möta upp Matilda för en hejdålunch på stan. Vad jag inte visste var att hon dragit ihop de bästa av de bästa för en avskedsmiddag. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så lycklig var jag.
 
 
Någon mer som ville säga hejdå var bästa barndomsvännen Linnéa, och det gjorde vil tillsammans med Anna och två Ben & Jerrys. 
 
 
Efter knappa veckan i Karlstad var det hög tid att åka ner till huvudstaden. Där mötte jag upp världens bästa friidrottslag och vi var laddade till TUSEN för årets upplaga av kraftmätningen. Detta året skulle vi göra till vårt.
 
 
Denna helg var utan tvekan en av de bästa i mitt liv. Vi hade så ofattbart kul, hejade oss hesa och kämpade in i det sista. Jag lyckades kamma hem segern i kulan och gav där med en hel del poäng till laget. Innan vi åkte in till Stockholm Stadion för att springa stafetten stod det klart att vår tjejlag hamnat på en välförtjänad bronsplats medan våra killar lyckats ro hem guldet. Efter en helt sjuk staffett insåg vi att bronsplatsen var vår, vi var alltså det tredje bästa laget i hela Sverige. 
 
 
Efter att ha skrikit och hejat hysteriskt i två dagar var det så skönt att få sätta sig ner och se svenskarna sopa banan. Två nätter på en luftmadrass utan luft satte också sina spår.
 
 
Efter ett par veckors hårdkörning i skolan var det dags för ett efterlängtat höstlov. Jag tog första tåget hem till Linköping och påbörjade självklart veckan med att gå och kolla LHC som spöade skiten ur AIK.
 
 
Väl hemma passade jag på att pussa lite extra på kusinen som nu växt till sig riktigt ordentligt!
 
 
Proven verkade aldrig riktigt vilja ta slut och de sista veckorna i skolan har aldrig förr gått så långsamt. Ett lov har aldrig tidigare vart så efterlängtat. Men nu, tack gode gud var denna termin över och jag fick för första gången på månader träffa min älskade familj för att fira lite jul. Årets julkort fick se ut så här.
 
 

Och det mina vänner, det var mitt 2013. Sjukt vad mycket saker som hänt, förändrats och klarats av. Förra nyår skrev jag "Detta har vart mitt år. 2013, fortsätt såhär and I'll make you proud". Detta år har jag gett mitt allt och det har funkat så otroligt jävla bra. FAAAN vilket bra år rent utsagt. På detta spår ska 2014 starta. Jag har gjort mig själv så stolt och jag har mått så bra.
 
TACK! Världens största tack till alla er som gjort detta år så fantastiskt bra. Vänner, familj, släkt, coach Leion och Team katten. Ett bra år med bra människor, jag är nöjd. Fruktansvärt nöjd.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2013 - DEL ETT

När det slog om till 2013 tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa det året som gått. Men ack så fel jag hade. 2013 har verkligen bjudit på allt man kan tänka sig. Framgångar, motgångar, extremt mycket nya upplevelser och äventyr. Drömmar har gått i uppfyllelse och drömmar har byggts upp. Drömmar har också krossats och dagar har känts förjävliga. Men ändå kan jag säga att 2013 har vart det bästa året i min 15 åriga liv. 
 
Om jag tittar tillbaka på Amanda Malmehed och hur hon betedde och agerade för ett år sedan så blir jag nästan lite skrattfärdig. Det är två olika personer. Att flytta hemifrån är en stor omställning. Man kanske tror man är mogen, men det är inget emot den nivå som krävs för att över huvud taget klara av en vardag. Man ska hinna med att sköta skolan, träningar, plugg, ett hushåll och samtidigt inte tappa bort vem man verkligen är mitt i allt. Visst kan det va lite klurigt, men när man väl får allt att gå ihop och fungera så är det som att hitta den sista pusselbiten i ett tusen-bitars-pussel. Man växer något enormt som person. Man utvecklas och man får nya perspektiv på saker och ting. Sedan den dagen jag stod där med antagningsbeskedet i handen har jag inte tvekat. Och ni anar inte hur lycklig jag är över det. 
 
Vad det gäller friidrotten så har det hänt saker där med. Jag började inse att jag var bra nog. Jag var inte den ständiga fyran som alltid hamnade utanför pallen. Man kunde börja se mig som ett hot. Herre min jesus vad det har hänt saker med självförtroendet. Jag vart intagen på ett Riksfriidrottsgymnasium, de ville ha mig där. De ville träna mig och de ville göra mig bäst. Framför allt, de tror att jag kan bli bäst. Förstår ni vilken jävla spark i röven det är? När man börjar tro på sig själv, tro att man faktiskt kan uppfylla sina drömmar, inte bara låta dom förbli drömmar. Folk började se mig som ett hot, de kunde inte längre ta det för givet att de skulle klå mig. Jag slutade träna för att mamma tjatade och började istället träna för att jag ville något. Bli bäst. Alla dessa boozters ledde till att jag började träna mer än NÅGONSIN. Jag skulle vara i toppform till mitt livs första SM. Och damn right, Atleticum lämnade jag med ett SM-guld.
 
Jag gick också ut grundskolan. Jag gick ut nian med bra betyg och fick det där välförtjänta sommarlovet. Tio år i skolan var avklarade, och jag visste att nu väntade nya utmaningar. Som att till exempel flytta hemifrån. Lätt det största beslutet jag tagit i mitt liv. Flytta ifrån min trygga vardag hemma i mitt älskade Linköping. Där fanns alla mina väner. Där fanns min trygga friidrottsgrupp. Och trots att det var det största så var det garanterat det bästa beslut jag tagit. Komma till en ny stad där du känner en person, och hon har precis gjort samma sak som dig och är precis lika rädd som dig. Men med hälp av varandra så får ni det att funka. Denna person jag pratar om är Linn. Hon och jag har vart som piff och puff sen dag ett, oskiljbara. 
 
Men nu hörni, nu är det nyår. Och imorgon är det inte längre 2013, utan 2014. Och jag har chansen att göra detta år till precis vad jag vill. Det har jag lärt mig. Bestämmer man sig för att det ska bli ett bra år, ja då ska det banne mig bli ett bra år också. Även en motgång kan vändas till något positivt, hur mörkt det än är. Det är något jag verkligen lärt mig. Som sagt, dessa timmar som är kvar av detta fantastiska år ska jag bara passa på att njuta. För detta år har jag gjort jävligt bra, och det ska jag även kunna sitta här och skriva om 365 dagar, då ett ännu bättre 2014 har nått sitt slut.

HELLO LOVIES

Hej på er! Insåg just att det var en vecka sedan jag uppdaterade er senast, men det har vart fulle rulle, as usual! Min julafton såg ut exakt som mina andra 14 har gjort, och det är ju precis så det ska va. Vart så glad över allt jag fick under julen! Hade önskat mig tre saker men slutade nog som vinnare i antal julklappar. Det jag önskat mig var framför allt pengar till att inreda nya lägenheten med. Kan säga att det redan blivit en sväng på ikea, så nu är sängen klar. Ser så mycket fram emot att få inreda detta ställe, nu är det bara ett par dagar kvar. Det innebär också att det bara är ett par dagar kvar tills lovet är slut, och det känns inte alls något vidare.. Dock så har jag för första gången på väldigt länge något att längta hem till, och det känns som ett steg i rätt riktning!

VÄRLDENS BÄSTA SYSTER

 

FYRA DAGAR...

...är vad jag hunnit spendera i Linköping och det känns som om jag har hunnit med en himla massa saker, utan att tiden gått sådär förfärligt snabbt. De sista julklapparna har inhandlats, det har julbakats, julskinkan har griljerats och hemmet har julpyntat. Efter denna kvälls bingouppesittarkväll har julstämningen höjts en aning, men ändå känns det inte riktigt som jul. Snön syns ingenstans alls och kallt är det inte heller. Förutom att julkänslan är obefintlig är det jävligt bra med mig. Har lite ont i handen efter en incident vid julbaket, då lillasyster lyckades kasta kokhet knäcksmet över handen på mig. Fråga inte hur det gick till, men gjort är gjort och ibland sätter det sina spår, denna gång i form av underbart vackra brännsår och blåsor.
 
Annars har jag hunnit träffa en saknad bästis, ett antal andra vänner samt fått lite kvalitéts tid med alla mina tre kusiner. Igår vart det bebismys med Mateo och imorse vaknade jag upp med en kusin på varje sida om mig och hade världens morgonmys. Agerade barnvakt åt Jacob och Julia imorse, så då passade jag på att sova över där också. Var hemma igen kring elva och då vart det en trip till Ikano för lite julklappar samt andra välbehövliga saker. Resten av eftermiddagen slog en hel drös med julklappar in och sen vart det den traditionsenliga uppesittarkvällen med bingolotto. Ja, jag tycker faktiskt fortfarande det är charmigt. Traditioner är traditioner 
 
 
 
 

HAPPY

 
Satan vad jag mår bra nu. Hemma ♥
 
 
 

MITT ÄLSKADE LINKÖPING

När bilen rullade fram på Linköpings gator kändes det så konstigt och ovant på något sätt, men samtidigt så jävla härligt. De sista milen verkade aldrig vilja ta slut och min längtan hem var enorm. Men nu ni, nu är jag hemma, och jag mår så jävla bra! Nu vet jag att jag har tre veckor i min älskade stad med mina absoluta favoritmänniskor i hela vida världen. Fy fan vad jag saknat att känna känslan av  att vara hemma. 

TRÖTT MEN GLAD

 
Är glad som fan att jag fixade allt inför morgondagen innan jag la mig i sängen, för FY FAN vad det värker i mina ben och inte minst i rumpan efter kvällens skivstångsträning Men denna känsla i musklerna är egentligen helt underbar, kan inte vänta på att få kliva upp ur sängen imorgon och se om benen bär mig. Gör dem det inte, ja DÅ vet man att man jobbat på bra. Att ställa sig upp är för tillfället inte en möjlighet.. Nytt träningsprogram serverades på silverfat igår och denna period bjuder på en träning till i veckan, och apparantly också hårdare benträning! Förut var tisdag vilodag, men nu mera hittar vi där istället ett uthållhighetspass. Hur kan man klaga på det? Just nu känns det lite som "jagskiterivadsomståriminvägförjagskabarasetillattfåkommahemnågongång" och om det då är en hinderbana ivägen, vad gör man då? Man tar sig igenom den, lätt som en plätt. (Fråga mig imorgon efter uthållighetspasset så ska vi se om jag är lika pepp på livet. Svaret lär nog bli ett fett nej). 
 
Annars då? Ligger i sängen med min gosetröja och ser allmänt lycklig ut. Måste nog tillägga att jag ser lite trött ut också, men guess what? I am tired. Ibland förstår jag inte riktigt själv vart jag hittar all energi jag på något sätt lyckas framkalla. Men så är det ibland. Det har fötts en liten filosof inom mig, för konstant går jag och tänker på livet, dess mening och allt där emellan. Blir defenitivt inte klok på det för den delen heller. Har blivit så jävla lullig också. Vad håller jag på och skriver om liksom, vem bryr sig egentligen om att jag går och klurar på meningen med livet? Men någonstans måste jag ju göra av alla dessa saker och då får det bli i form av tänkande, eller bloggande. När man bor själv kan man inte dela allt på samma sätt. Har kommit på mig själv med att ligga och skratta åt grejer. Kan vara ett roligt videoklipp en bild eller något så enkelt som att jag tappar mobilen i nyllet när jag ligger och instagramar. Sen slår tanken mig "vad fan skrattar jag åt? Ingen hör ju mig". För att ligga och gapgarva för sig själv känns ju så knäppt.
 

HERO

 
I väntan på att luciakonserten skulle börja i fredags satt jag och kollade igenom mitt album på telefonen. Sammanträffande att denna bilden dök upp just då lamporna släcktes ner och de började sjunga. Min alldeles egna pappa, min alldeles egna hjälte. Saknar honom så det bränner i hela kroppen, kommer ärligt talat inte ihåg senaste gången jag träffade honom.. Var det höstlovet? När vi kollade nya lägenheten? Hur som helst var det aaaalldeles för länge sedan. Men nu ni, är det endast fyra dagar kvar tills jag får träffa min älskade superhjälte igen♥

15 DECEMBER

Tack vare att mobilen plingade till imorse då jag glömt att stänga av ljudet vaknade jag någorlunda tidigt. Har en tendens att vakna framåt eftermiddagen annars och då blir man lite knepig dagen efter.. Dagens sysslor flög förbi ganska snabbt tack vare att jag kombinerade det med lite filmtittande och musik. Att dammsuga går faktiskt så mycket enklare med musik, haha. Kan inte säga att det blev roligt, men i alla fall bättre. Tog en snabbis in till stan för att handla lite. Eftersom att jag åker hem på torsdag är en storhandling mycket onödig. Så köpte mat så jag klarar mig tills hemfärd. 
 
Har precis hängt upp tvätten från maskin ett av tre. Innan jag kan ta kväll ska jag fixa något att äta samt packa väskan inför imorgon. Annars är kvällens planer mycket simpla, sängen nerkrupen med lite överblivet godis och en bra film. Börjar morgondagen med träning så det gäller att vara utvilad, att jag sover så mycket jag bara kan verkar dock inte hjälpa. Min trötthet går inte att råda bot på. Aldrig har ett jullov vart så efterlängtat. Denna gången kan jag ärligt säga att det inte är julafton jag längtar ihjäl mig till. Nej du, det är mina vänner, min familj och framför allt att få sova i min egen säng och verkligen vila ut. Att en flytt väntar efter lovet gör inte saken sämre, hihi. 

TRÄNING FÖLJT AV MYS

Började denna lördag klockan 11 i friidrottshallen då arm och överkropp stod på programmet, och vips så var denna veckas träning klar! Efter det åkte jag hem, tog en dusch och fixade mig lite snabbt innan jag åkte ner till stan för att möta upp min fina Lisa som för övrigt åker till Mexiko imorgon. Så det vart ett litet hejdå, för nu ses vi ju inte före januari. Har sedan jag kom hem funderat på vad det ska bli av denna kväll och kommit fram till att jag stannar hemma och gosar ner mig i sängen i stället. Funkar ju det med. Imorgon är det dags att börja packa lite eftersom att på torsdag bär det av hemåt. Dagarna innan är fullproppade med saker som ska göras, maskiner som ska tvättas och lägenhet som ska städas. Tack gode gud för att alla prov, läxor och inlämningar för detta år är avklarade. Tjena vad skönt! Dessutom har jag nu endast fem nätter kvar i mitt nuvarande boende, sedan hemfärd och sedan tillbaka för inflyttning i nya lägenheten. Känner att 2014 kommer börja ruskigt bra!

EVIGHETSLÅNG

Tack gode gud för att denna tisdag börjar gå mot sitt slut. Tisdagar känns som en evighet då jag börjar 8 och slutar 5. Tack och lov har vi nu bara en tisdag kvar innan vi drar på lov, så skönt! Direkt efter skolan drog jag mig mot stan och lyckades inhandla lite julklappar. Känns så skönt att ha det gjort och veta att man har lite tid på sig, annars är jag alltid ute dagen innan i ren panik haha. Nu har jag legat i sängen med datorn i knät, och det har jag gjort ända sen jag kom hem. På skärmen visas LHC-Leksand och jag skulle vilja kalla det utklassning när vi avslutar tredje perioden med en 7-1 vinst på hemmaplan. Önskar så att jag kunnat vart där för att se det live, får hoppas att grabbarna spelar någon match under jullovet! Nu tänkte jag ta tag i lite spanskaplugg samt äta en aningens försenad kvällsmat, pussar på er fi

HUR MÅS DET?

Hejsan på er alla vintermysare, vad hittar ni på en söndag som denna? Snön har vräkt ner utanför mitt fönster hela dagen och därför har jag befunnit mig nerkrupen i sängen från det att jag vaknade. Kollat igenom filmer, slösurfat och bara myst runt. IKEA's hemsida är en stor favis nu för tiden då jag drömmer mig bort i inredningens land. Det lät en aning konstigt, men snart är det dags för flytten och jag har många tankar kring hur jag vill att det ska se ut. Därför har önskelistan för i år till stor del bestått av presentkort på ikea, samt pengar till inredning. Känner mig så vuxen när jag säger det, men, just nu är allt jag vill ha ett ställe där jag trivs, ett ställe jag längtar hem till när jag sitter i skolbänken. Och så mina vänner ser det inte ut nu. Men jag är glad ändå.
 
Har under några veckor mått dåligt lite till och från. Det började med feber och en rejäl huvudvärk. Precis när det började släppa kom en förkyldning och hälsade på, och han ville inte ge sig av i första taget. Men nu är jag åter på träningsbanan och har öst på som fan denna vecka. Det träningsprogrammet jag kört med under ett par veckor har hittills vart det tuffaste, men också roligaste. Mycket fokus på överkropp, och speciellt armar - min favorit muskelgrupp att träna! Så så ser det ut just nu. 
 
Innan jag åker hem till Linköping för att fira jul om cirka 12 dagar ska en del julklappar inhandlas, träningspass avklaras och lika så skoldagar. Men å andra sidan lär nog dessa 12 dagar gå undan rätt fort, sedan ska jag äntligen få njuta av lite ledighet från skola och få bli ompysslad av familjen. Äta pappas julskinka, tjafsa med Millan och gå runt i myskläder dagarna innan, spela bingolotto kvällen innan julafton och att vakna upp på julaftonsmorgon och se att Millis har vart vaken i timmar, redo att öppna alla klappar det är saker som hör till julen. Fy satan vad jag saknar det. Men, snart är det dags igen. ♥

HELLO DECEMBER

 
RSS 2.0