2013 - DEL ETT

När det slog om till 2013 tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa det året som gått. Men ack så fel jag hade. 2013 har verkligen bjudit på allt man kan tänka sig. Framgångar, motgångar, extremt mycket nya upplevelser och äventyr. Drömmar har gått i uppfyllelse och drömmar har byggts upp. Drömmar har också krossats och dagar har känts förjävliga. Men ändå kan jag säga att 2013 har vart det bästa året i min 15 åriga liv. 
 
Om jag tittar tillbaka på Amanda Malmehed och hur hon betedde och agerade för ett år sedan så blir jag nästan lite skrattfärdig. Det är två olika personer. Att flytta hemifrån är en stor omställning. Man kanske tror man är mogen, men det är inget emot den nivå som krävs för att över huvud taget klara av en vardag. Man ska hinna med att sköta skolan, träningar, plugg, ett hushåll och samtidigt inte tappa bort vem man verkligen är mitt i allt. Visst kan det va lite klurigt, men när man väl får allt att gå ihop och fungera så är det som att hitta den sista pusselbiten i ett tusen-bitars-pussel. Man växer något enormt som person. Man utvecklas och man får nya perspektiv på saker och ting. Sedan den dagen jag stod där med antagningsbeskedet i handen har jag inte tvekat. Och ni anar inte hur lycklig jag är över det. 
 
Vad det gäller friidrotten så har det hänt saker där med. Jag började inse att jag var bra nog. Jag var inte den ständiga fyran som alltid hamnade utanför pallen. Man kunde börja se mig som ett hot. Herre min jesus vad det har hänt saker med självförtroendet. Jag vart intagen på ett Riksfriidrottsgymnasium, de ville ha mig där. De ville träna mig och de ville göra mig bäst. Framför allt, de tror att jag kan bli bäst. Förstår ni vilken jävla spark i röven det är? När man börjar tro på sig själv, tro att man faktiskt kan uppfylla sina drömmar, inte bara låta dom förbli drömmar. Folk började se mig som ett hot, de kunde inte längre ta det för givet att de skulle klå mig. Jag slutade träna för att mamma tjatade och började istället träna för att jag ville något. Bli bäst. Alla dessa boozters ledde till att jag började träna mer än NÅGONSIN. Jag skulle vara i toppform till mitt livs första SM. Och damn right, Atleticum lämnade jag med ett SM-guld.
 
Jag gick också ut grundskolan. Jag gick ut nian med bra betyg och fick det där välförtjänta sommarlovet. Tio år i skolan var avklarade, och jag visste att nu väntade nya utmaningar. Som att till exempel flytta hemifrån. Lätt det största beslutet jag tagit i mitt liv. Flytta ifrån min trygga vardag hemma i mitt älskade Linköping. Där fanns alla mina väner. Där fanns min trygga friidrottsgrupp. Och trots att det var det största så var det garanterat det bästa beslut jag tagit. Komma till en ny stad där du känner en person, och hon har precis gjort samma sak som dig och är precis lika rädd som dig. Men med hälp av varandra så får ni det att funka. Denna person jag pratar om är Linn. Hon och jag har vart som piff och puff sen dag ett, oskiljbara. 
 
Men nu hörni, nu är det nyår. Och imorgon är det inte längre 2013, utan 2014. Och jag har chansen att göra detta år till precis vad jag vill. Det har jag lärt mig. Bestämmer man sig för att det ska bli ett bra år, ja då ska det banne mig bli ett bra år också. Även en motgång kan vändas till något positivt, hur mörkt det än är. Det är något jag verkligen lärt mig. Som sagt, dessa timmar som är kvar av detta fantastiska år ska jag bara passa på att njuta. För detta år har jag gjort jävligt bra, och det ska jag även kunna sitta här och skriva om 365 dagar, då ett ännu bättre 2014 har nått sitt slut.


Kommentarer
Kerstin och Anders

Gott Nytt år Amanda,
lycka till i din nya lägenhet
och med skola, träning mm,
hälsar Kerstin och Anders

2013-12-31 @ 17:04:26


Frågor, åsikter eller tankar? Kommentera inlägget här:


Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mail: (Visas bara för mig!)

Din blogg eller hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0