SPEECHLESS



Får knappt fram ord. Gårdagen går inte att beskriva. Tårarna rann och jag var så jävla lycklig rent utsagt. Att få va så få meter ifrån sin största förebild i livet, att få andas samma luft, sjunga samma låtar och känna samma känslor, det är obeskrivligt. Mäktigt, stort, magiskt. Att få uppleva en sån närhet och kärlek till den person som gjort livet bättre under alla dessa år som mobbad. Bästa skivan hittils och bästa turnén hittills. Dessutom sparade hon favoritlåten till sist vilket inte gjorde saken sämre. Jag är så tacksam för att jag fått uppleva något som detta för tredje gången i mitt liv, tårarna rinner nästan när jag skriver detta. Har bara ett ord, obeskrivligt. 




Kommentarer


Frågor, åsikter eller tankar? Kommentera inlägget här:


Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mail: (Visas bara för mig!)

Din blogg eller hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0