FRAMME

Framme i Grosseto, nu börjar äventyret!! 

COUNTDOWN: 60 TIMMAR KVAR

Efter knappt två dygn med mamma i stan är jag nu ensam igen. Det har vart härlig och välbehövlig tid med, framför allt riktigt bra uppladdning och skönt att få tankarna på något annat än bara friidrott. Hon åkte hemåt vid två och då tog jag mig till träningen och genomförde en riktigt bra träning. Sista överkroppspasset innan Italien och jag känner mig stark, bra formbesked! 

Tvn har de senaste dagarna stått på då U23 EM i Polen är i full gång. Mästerskapet för de äldre juniorerna går alltså en vecka före vårat mästerskap, och det är verkligen den perfekta uppladdningen! Att få genomföra de sista träningarna, komma hem och kolla de lite äldre genomföra sitt mästerskap. Herregud vad peppande det är! Var man taggad innan så är det garanterat ingenting mot vad jag är nu. Motivationen är hög och kroppen svarar bra. Jag känner mig stark och trygg i tekniken, så det känns som att det mesta hänger på dagsform under tävlingsdagen. Nu är det alltså bara 60 timmar kvar innan avresa. Så långt men ändå så kort. Oavsett vad så känner jag att dessa sista timmar är välbehövliga. De två sista träningarna tror jag kommer göra susen och jag hoppas kunna lämna Karlstad med en bra känsla i kroppen. Det ska dessutom packas och fixas lite hemma, men det känns verkligen att det börjar dra ihop sig. Jag njuter! 

MIDSOMMAR 2017

Lilla Rätö, vart annars? 

7 DAGAR

Nyp mig i armen. Det är EN vecka kvar. Sju dagar innan Italien väntar. Junior-EM i Grosseto, mitt första stora mästerskap! Aaahhhh vad kul det ska bli. Det känns stort, framför allt med tanke på hur min vinter såg ut. Det är svårt att beskriva med ord, det är liksom bara en känsla som infinner sig. Det är glädje, stolthet och jävlar anamma. Precis som det ska vara. 
 
Min grundträning, den träningsperiod som ska lägga grunden för hela säsongen, var allt annat än optimal. Jag började må dåligt i September vilket visade sig utvecklas till en depression som skulle hålla i sig ända till slutet på mars vilket är ungefär hela grundträningsperioden. Att bedriva en satsning samtidigt som du är deprimerad och inte ser mål och mening i någonting kan jag intyga är svårt. Det var jobbiga månader och jag trodde flera gånger att det inte skulle gå. Jag skulle vara glad om jag över huvud taget tog mig till Juli månad, skulle det bli ett junior-EM skulle det behöva ske underverk. Jag ställde in inomhussäsongen. Det gjorde ont, men att tävla i den formen jag var hade förmodligen gjort mer ont. Det skedde inga underverk, men sakta men säkert blev det bättre. Det blev lättare, roligare och saker och ting fick helt plötsligt mål och mening igen. Träningen gick sakta uppåt och kroppen började kännas pigg och någorlunda stark igen. Likaså huvudet. 
 
Första tävlingen kom och det gick bra. Det gick verkligen bra. Glädjen gick inte att dölja och det tog inte många dagar innan jag fick besked om att jag var uttagen till EM. Det var overklighetskänslor och glädjetårar. Det var en lättnad och det vart så självklart - att det är det här jag vill göra. Det är det här som är mitt livs hittills största glädjeämne och efter flera månader fick jag äntligen känna den känslan igen. I skrivande stund har jag gjort alla tävlingar över kvalgränsen till JEM, ja till och med en över kvalgränsen till J23EM. Det känns så galet. Kul men helt galet. Sådana sjuka kontraster verkligen, från botten till toppen. Det är inte bara ett kvitto på att jag är tillräckligt stark fysiskt utan även psykiskt, vilket känns så bra. Jag har kämpat mycket och länge med min psykiska hälsa och jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag vet hur jag fungerar och jag vet vart mina gränser går, och det är jag tacksam för. Det låter kanske klyschigt men jag tror verkligen att motgång föder framgång och att man, hur negativ situationen än känns, alltid lär sig någonting av det.
 
Vad jag fokuserar på nu är att bara vara i nuet, ta dag för dag och se till att jag får bästa möjliga uppladdning. Som sagt, bara sju dagar kvar. Jag har en del kvar att göra. Det ska tränas, packas och så ska jag på massage/akupunktur. Och så ska jag NJUTA. Bara andas. Låter kanske något flummigt, men så får det vara. Jag ska bara glädjas åt att jag ser en anledning att gå ur sängen, att åka till träningen, att ärligt kunna ringa mamma och pappa och säga att allt går bra och att jag mår bra. Jag tar ingenting för givet längre. 
 
 Nordiska Mästerskapen 2016 - Island
 

LAG-SM 2017 BORÅS



Årets Lag-SM final gick av stapeln under SM-veckans sista dag nere i Borås. Min första lagtävling tillsammans med IF Göta blev alltså en SM-final? Hur kul? Det var i alla fall en riktigt rolig dag nere i Borås. Mitt mående pendlade upp och ner under dagen. Mådde illa och kände mig hängig och seg vilket troligtvis berodde på de tidiga uppstigningen. Klockan ringde 05.15 och min tävling startade inte förrän 17.50, d.v.s. över 12 timmar senare.. Trots det är jag nöjd med min prestation för laget. På "pappret" skulle jag ta 6 poäng, d.v.s. en seger, vilket jag också gjorde och det var superkul. Alltid kul att prestera när det väl gäller. I tredje stöten kom 14.48 vilket faktiskt är mitt andra bästa tävlingsresultat någonsin, och det trots illamående och sega ben talar ganska tydligt på att formen börjar infinna sig nu såhär lagom till stundande Junior-EM precis som planerat.

Att stöta en tävling som Lag-SM finalen är lite speciellt då den sänds på TV, med andra ord är kulringen omgiven av kameramän, kameror och mikrofoner.  Den yta runt kulringen som vanligtvis endast består av funktionärer och tävlande är nu alltså även fylld av mediautrustning. Bra träning inför framtiden hoppas jag, haha. Det är ännu ovant men väldigt roligt och framför allt lärorikt. Det underlättar ju dessutom en hel del för familj och vänner som vill se - Mamma, Millan och Mats kunde kolla tävlingen från Mallorca, Pappa kunde sitta på jobbet i Norge och kolla och vänner i hela landet kunde få ta del av tävlingen. Himla roligt att det engagerar så många.

Det totala resultatet i lagtävlingen talade inte för IF Götas fördel. Vi gick in i tävlingen med vetskapen om att vårt lag var försvagat. Vi saknade några viktiga namn och i och med det visste vi att vi skulle behöva kämpa för att över huvud taget kunna hålla oss kvar i finalserien. Tyvärr vart motståndet lite för tungt och vi hamnade på en sur femteplats vilket innebär att vi nästa år måste kvala upp till finalserien. Ska jag vara ärlig var det inte många sura miner trots att jag vad lite besviken. Laget höll ihop bra och alla gjorde vad de skulle, det räckte bara inte hela vägen. Förhoppningsvis är vi tillbaka starkare nästa år och kan kriga oss tillbaka till finalserien. Hoppas! 

GODMORGON

Tisdag! Eller är det onsdag? Tror nog att det är onsdag. Är så veckovild att det inte är riktigt klokt. Det blir väl lätt så när man går på "sommarlov". Det enda dagarna fylls upp med i skrivande stund är träning, och det är inte mig emot. Dagens planer är med andra ord att frukost skall intas och därefter väntar träning - sista träningen inför fredagens Lag-SM final som väntar nere i Borås. Min första Lag-SM final och min första lagtävling tillsammans med IF Göta. Kul! 
 
Jag funderar lite fram och tillbaka på hur det ska bli med bloggandet. Känner jag mig själv rätt kommer lusten att skriva sitta i några dagar och sedan kommer det inte alls bli lika aktuellt. Det får bli som det blir. Oavsett vad är det skönt att kunna samla tankar och bilder, ja, bara få skriva av sig lite då och då. Dela med mig av friidrottandet men även annat i livet som kan tänkas vara roligt att se och läsa om. Så förvänta er inget - utan ta det som det kommer. Hoppas ni får en superfin onsdag! 

ETT NYTT FÖRSÖK

Hej ni trogna som hänger kvar här trots att det ekat tomt länge. Hur är livet? Med mig är det bra tack. Det kan jag ärligt säga, och det glädjer mig mycket. Det mesta rullar på som det ska nu och det är fantastiskt skönt, men mer om det kommer. 


Ville väl egentligen bara säga att jag planerar en form av nystart här på bloggen. Anledningen till att jag kör vidare på denna blogg är allt arkiv, vi snackar år tillbaka. Bilder, minnen och tankar ända från 2012 finns här och jag vill fortsätta så. Någon storsatsning planeras inte, men att få skriva ner tankar och samla bilder och minnen känns viktigt för mig. Framför allt känner jag att jag är på en plats i livet där jag vill göra det vilket återigen är väldigt glädjande. Vad det blir av det återstår att se. Spännande! 

RSS 2.0