SNART..

 

NÄR JAG BLIR STOR





Denna bil ska bli min! Hur och när tar vi som det kommer, okej?! Denna kommer jag köra runt mina barn i när jag blir stor. När blir man stor förresten? Många funderingar såhär på tisdagskvällen.

LIFE

 
 

2 0 1 4 I BILDER | JULI - DECEMBER

 
Ett flertal av de varma sommardagarna hamnade vi på smultronstället i Söderköping där vi strosade runt och åt glass i stora stora lass. 

 

 
X antal träningspass klarades av, både i Rätös branta backar men också hemma i Linköping på arenan. Det är något speciellt med att stöta i strålande solsken.
 
 
Sedan kom de där veckorna vi spenderade ensamma på Rätö, familjen och så värlens bästa kusiner. Sommarlovets utan tvekan bästa veckor. Att det kan vara så magiskt att bara ligga vid havet och inte göra någonting. 
 
 
Sommarlovets mest efterlängtade tripp började närma sig och vi förberedde oss för att ge oss ut på öppna havet för att fiska torsk. Vi kom inte särskilt långt innan de stora vågor skapade ett väldigt illamående hos oss och fyra hängde till slut kräkandes över relingen.Vi fick nödlanda på en liten ö och återhämta oss. Resan vart kanske inte riktigt som vi tänkt oss men vi får oss alla ett gott skratt när vi tänker tillbaka.. 
 
 
I augustis andra helg satte vi oss i bilarna som skulle ta oss upp till USM i Söderhamn. Jag hade det så himla bra den helgen och när söndagen kom och det var min tur att kliva in på arenan iförd tävlingsdräkten var jag helt sjukt taggad!
 
 
Hem från Söderhamn åkte jag hem med ett brett leende på läpparna och ett SM-guld i fickan efter resultatet 14.13. Över 14 meter igen!!
 
 
Efter mitt SM sa jag hejdå till familj och vänner i Linköping och åkte tillbaka till Karlstad. Slut på sommarlov och tillbaka till verkligheten. Dags att börja gymnasiets andra år. 
 
 
Brun som en pepparkaka, go och glad, och dessutom supertaggad på ett nytt skolår. Eller?!?
 
 
Efter bara någon vecka i Karlstad åkte jag hem till Linköping igen. LGIF stod som arrangörer för Kratfmätningsfinalen och vi hade det riktigt roligt som funktionärer. Arrangemanget vart ganska lyckat för den delen med. 
 
 
Hade en spontan men välbehövd sleepover mitt i veckan med tre fantastiska tjejer som jag kommit otroligt nära det senaste halvåret. Mys mys mys på hög nivå!
 
Två av världens bästa, Max och Agnes kom på besök över en helg i Karlstad och vi hade det så så så bra. Pizza, godis, prat till sent inpå natten och hysteriska skrattanfall summerar helgen bra.
 
 
Det är nu mitten av september och världens finaste Lisa fyller 17 vilket firas med brakfest. Riktigt lyckad kväll med riktigt bra människor. 
 
 
Första oktober stod jag och Melinda i Globen och det var dags för något vi tålmodigt gått och väntat på i ett halvår - LADY GAGA!!! Sinnessjukt bra kväll med världens bästa artist. 
 
 
Hängde med en saknad lillasyster en helg i Linköping. Behövligt för en Amanda som började gå in i en allt sämre period i sitt liv..
 
 
Världens bästa vän Linn fixade en riktig mysfrukost åt oss två. Några dagar senare bar det för min del av till USA och för hennes del Budapest, det var ju nämligen höstlov!
 
 
Min två veckor långa resa till USAs västkust var helt otrolig. Jag fick träffa en efterlängtad Solomon och jag fick tid att andas och bara ta det lugnt även om dagarna gick i 300. Mycket shopping, upplevelser, god mat, bra människor och en massa annat var vad resan bestod av. Ville allt annat än att åka hem..
 
 
November var en knepig månad där jag för första gången i mitt liv mådde riktigt psykiskt dåligt. Till det fanns många orsaker och tack vare fantastiska människor i min omgivning kunde jag sätta ord på vad det var som gnagde inom mig och försöka gå vidare mot ljusare tider. Jag började må allt bättre psykiskt och jag började känna igen mig själv igen, men då kom det fysiska. Körtelfeber. Aldrig innan har jag mått så dåligt, känt mig så inkapabel till att ens röra mig. Kunde inte svälja, när det var som värst orkade jag inte stå på egna ben. Det ledde till ytterligare några veckors träningsförbud och det tärde på mig.. 
 
 
Det blev december och kylan började nå Karlstad, än så länge ingen snö dock.
 
 
De sista dagarna i Karlstad innan det var dags för jullov hemma i Linköping spenderades mycket tid med Linn. Hon skulle upp till Sälen där hon spenderar sina vinterlov och jag skulle som sagt hem,det innebar att vi inte skulle ses på över tre veckor.
 
 
Väl hemma i Linköping skulle mycket göras. De sista julklapparna inhandlades, julstämningen skulle infinna sig och en hel del kompisar skulle det hinnas catcha-up med. Sen kom julafton. Älskar julen, älskar att umgås med nära och kära.
 
 
Tre dagar senare bestämde sig snön för att falla vilket var mycket efterlängtat.
 
 
Och här är jag nu. Alldeles strax ska jag börja fixa mig inför en storslagen nyårsafton, men innan dess skulle årsresumén sammanställas. En resumé, eller sammanfattning av ett år där jag valt att visa de ljusare stunderna till större del här på bloggen. Jag hoppas att ni som följt med mig under dessa dagar vill fortsätta med det för ni är tamigfan bäst. Nu hoppas vi på ett riktigt bra 2015 som jag välkomnar med öppna armar. GOTT NYTT ÅR!♥
 

2 0 1 4 I BILDER | JANUARI - JUNI

 
Jag firade in det nya året tillsammans med min familj under en mycket mysig nyårsafton. Efter tolvslagets raketavfyrande hamnade vi hos grannarna där natten fortsatte. En mycket mysig start på det nya året.Till skillnad från nyår 2012 hade vi inte Solomon med oss, men vi var glada ändå. 
 
 
Jag fick flytta in i min första egna lägenhet och inreda den nästan precis som jag ville. Nu hade jag ett hem att trivas i. 
 
 
På min sextonårsdag fick jag äran att vakna upp till en sjungande Lisa efter att vi legat och pratat sent in på natten. Hade en av mina livs bästa födelsedagar och jag var så glad över all uppvaktning jag fått. 
 
 
Månaden blev februari och en av världens absolut bästa vänner Niklas kom och hälsade på mig över en helg. Så många skratt och så mycket god mat samt en säsongsdebut för mig var lite av det vi hann med. Idag bor han med i Karlstad och friidrottar, häftigt att vi båda skulle hamna där. Det hade vi aldrig kunnat tro när vi skrikandes åkte in i karlstad för träningsläger och sa "hata hata Karlstad".
 
 
Linn och jag gick på flertal hockeymatcher där LHC kom och hälsade på, alla slutade med vinst och två jätteglada LHC-supportrar.
 
 
Jag och Melinda lyckades få varsinn biljett till Lady Gagas tredje konsert i Sverige som även kom att bli min tredje konsert med henne. Ett av årets lyckligaste ögonblick när vi med glädjetårar i ögonen sprang ut i korridoren och skrek.
 
 
 Sedan bar det av ner till Växjö där en nervös Amanda skulle stöta sitt första SM med den nya tekniken. Fullträffen kom aldrig och jag fick nöja mig med ett brons. Trots att jag visste att jag hade så mycket mer att ge åkte jag supernöjd hem från Växjö tillsammans med ett flertal andra LGIF-are som också tagit medalj. 
 
 
Två veckor senare bar det av till Växjö igen, denna gång med skönaste gänget ifrån Karlstad. En olyckligt kär och extremt känsloladdad jag lyckades smälla till med 13.99 efter en akut förändring i tekniken och knep där med bronsmedaljen i 17-årsklassen. Trots att jag grät nästan alla 50 mil hem av annan orsak var jag mycket glad över mitt brons och en, överlag, mycket lyckad helg. 
 
 
Under denna period var friidrotten väldigt intensiv. Tävlingarna duggade tätt, många svettiga och hårda träningar och dessutom väntade ett träningsläger till Portugal runt hörnet. 
 
 
Sen kom dagen då det bar av till Portugal. Tio dagars högklassig träning i sol och värme, livsnjutning på hotelltaket, god mat, gott sällskap och en himla massa skratt gjorde detta träningslägret till historiens bästa. Det bästa var att jag fick mycket tid att fokusera på bara mig och min träning vilket ledde till stora framsteg inom tekniken. Fantastisk känsla. 
 
 
Några veckor senare kom 2014's första svenska utomhuspass och även 2014's absolut värsta skolvecka. Fy fy fy, kan aldrig minnas att jag vart så stressad någonsin tidigare. Som plåster på såren fick jag ett snabbesök på några timmar av pappa, syster och farmor som vart i Värmland i andra ärenden. 
 
 
Tiden gick och det blev majs sista dagar vilket bjöd på solsken, sommarskor och kvällssol. Just denna bild är tagen påväg till tågstationen där jag skulle hämta upp syster för en mysig helg tillsammans. 
 
 
Sommaren och sommarlovet närmade sig med stormsteg. Picknikar vid älven i solnedgången upprepades flertal gånger med fina vänner och det var så mysigt. Repris på det kommande sommar, ja tack! 
 
 
Skolans sista dagar flög förbi och efter en volleybollturnering i solskenet kunde vi lämna in högen med skolböcker. Vilken lättnad det var. 
 
 
Vår otroliga FIG-mamma, Nadia tog studenten! Vilken lyckostund. Insåg då hur mycket jag längtar tills det är jag som står på det där flaket och skriker och sjunger mig hes. Bara ett och ett halvt år kvar. Nedräkning? Ja!
Dagen efter studenten var det även min tur att ta på mig finkläderna för att sluta mitt första år på gymnasiet. Efter ett antal varv i lägenheten försäkrade jag mig om att allt var redo för att bli stående över sommaren och jag åkte hem till Linköping för att spendera ett helt fantastiskt sommarlov där.
 
 
Barbent, solsken, solglasögon och minigolf! Givetvis vann jag inte, men inte heller förlorade jag och där med slapp jag bjuda på glassen!
 
 
Några dagar senare rullade bilen mot Jönköping där jag första gången på väldigt länge skulle få tävla som ett lag tillsammans med dessa fina tjejer. Dessutom skulle jag för första gången på ett år stöta med seniorkulan och det gick riktigt bra. 
 
 
I tidig ottan gick jag upp för att tillsammans med pappa, Millan och den fantastiske Pelle bila ner till Tyskland för att köpa bil. Roadtrippen vart mycket lyckad och vi hade det fantastiskt bra. Vi fick med oss en superfin bil ner och fick dessutom upptäcka flera danska samt tyska städer. 
 
 
 Världens skönaste midsommargäng packade väskorna och åkte ner till Rätö för att fira en riktig midsommar i Rätöanda med kransbindning, midsommarlunch, dans runt stången, grillfest och efter det även en kväll på bryggan. Sådana är ett vanligt förekommande på sommaren, bryggkvällar i solnedgången alltså. Fantastiskt förekommande. 
 
 
Midsommar följdes av en weekend i Göteborg tillsammans med pappa och syster samt resterande del av LGIF truppen som skulle delta i Världsungdomsspelen på Ullevi. Tidigare år, alltså 2013 kammade jag hem guldet med stor segermarginal och ville givetvis göra en repris på det även detta år. Med alldeles för många känslor i kroppen, tankar i huvudet och riktigt dåliga förutsättningar i form av kallt väder gick tävlingen käpprätt åt helvete. Men vi åt god mat och hade det riktigt bra på Liseberg i alla fall!
 
 
 Sommaren fortsattte med sina underbart varma dagar och de spenderades såklart på Rätö. En grå och slaskig decemberdag som denna längtar man tillbaka otroligt mycket vill jag lova. Sol, bad, grillat, fiske, båtåkande och andra aktiviteter är saker som får mig att må så bra.

2 0 1 4 I ORD

 
Jag minns för nästan exakt ett helt år sedan, då jag glatt berättade om mitt 2013 som då, hittills, vart det bästa året i mitt liv. Här sitter jag nu och ska försöka sätta ord på ett extremt speciellt år, 2014. Det har vart ett knepigt år. Det har, över lag, vart ett bra år som innefattat allt förutom mellanting. Himmel eller helvete, botten eller toppen. 2014 har bjudit på fina, bra och några av mitt livs bästa stunder likaväl som det bjudit på några av mitt livs värsta stunder. 
 
Under år 2014 har jag gjort mycket. Jag har flyttat in till en egen lägenhet, jag har vart utomlands två gånger, tagit två SM medaljer, jag har mött nya människor, sagt upp kontakten med personer och framför allt, jag har växt som person. Det gör man dag för dag och är något som är svårt att förhindra, men tack vare alla dessa bottnar och toppar har jag vuxit mer än någonsin som person, står mer än någonsin på egna ben och vet hur jag fungerar samt vart mina gränser går. Jag vet nu hur det är att må riktigt dåligt, hur det är att inte vilja gå upp ur sängen på morgonen eller hur det är att inte se någon glädje i något alls. Jag tror att det har vart nödvändigt för mig att jag mått dåligt, för att förstå vart mina gränser går och hur jag fungerar. Förra året skrev jag "även en motgång kan vändas till något positivt, hur mörkt det än är" och det har aldrig tidigare stämt så bra. 
 
Om 2013 var året med omställningar har 2014 vart rutinåret med stort R. En vardag har skapats och jag har hittat ett mönster i allt. Knep och knåp som får vardagen att gå ihop. Skola, friidrott, mat och sömn har vart nyckelord för detta år. Så många träningspass som klarats av, likaväl som prov och läxor. När det kommer till skola har jag haft bra perioder och så mindre bra perioder. Det har vart samma sak med friidrotten. Jag bytte till en teknik som aldrig riktigt ville sätta sig och med mitt tålamod ledde det till prestationsångest. Till slut kom dessa bitar att falla på plats, det skedde framför allt under träningslägret i Portugal och det var en ren njutning att stöta. Sommaren flög förbi utan någon fullträff eller någon vidare bra tävling. Den började med världsungdom på Ullevi där jag åkte hem med tårar i ögonen efter fem övertramp och sex helt misslyckade stötar.. Men sen kom ute SM i Söderhamn varifrån jag kunde åka hem med mitt livs andra SM-guld och min fjärde SM medalj. Som sagt, himmel eller helvete.
 
 Vänskap är ett ord som har fått en helt annan betydelse för mig. Jag har mött människor vars lojalitet jag inte trodde existerade på detta jordklot. Jag har skapat en familj bestående av fantastiska vänner i Karlstad. Jag har fått äran att träffa vänner som jag alltid vet var jag har och som jag kan både skratta, gråta och bara vara med. Det har för mig vart en av årets stora höjdpunkter, ordet vänskap. Jag har också insett att det finns människor som bara tar energi istället för att ge, och dem klarar man sig lika bra utan har jag lärt mig. 
 
Trots många motgångar har det vart ett lärorikt år. Det är med stora förhoppningar och förväntningar jag kliver in i 2015. Ett år med det ända löftet att göra mitt bästa i varje situation och ha riktigt riktigt kul. "Ta ut all glädje i förväg, det värsta som kan hända är att du vart glad i onödan".
 
 
 
 

HELLO DECEMBER

 
Nu har vi gått in i december och det återstår endast ynka 29 dagar av detta år. Trots att marken inte gnistrar vit av snö kan julkänslan inte hjälpa att smyga sig på. Trots att jag ligger avslagen i soffan kan jag inget annat än att längta till snö, jullov, och allt annat som hör julen till. Stressen och hetsen kring julklappar är väl inget jag längtar efter, men det är sådant som hänger med på köpet. Att vakna upp till en snöbelagd gata och göra sig en kopp varm choklad, spendera dagen i sängen framför en julfilm låter så himla mysigt i mina öron. Vantar, halsduk, mössa och snöflingor som fastnar i håret.. Måtte julsnön börja vräka ner snart. 
 

SURROUND YOURSELF WITH POSITIVE THOUGHTS

 
 
 

ETT ÅR SENARE

Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket jag klev in på Sundstagymnasiet. Den dagen jag blev en elev där, en del av skolan. En så otroligt rädd, förväntansfull och vilsen Amanda som inte hade någon som helst koll på vart hon skulle, vilken klass hon skulle gå i, eller vilka människor hon skulle få lära känna. Nu står jag här, ett skolår senare. Ett helt jävla skolår har flugit förbi på nolltid, och så mycket har hänt. Så mycket har förändrats. Det är helt sjukt, helt obeskrivligt. Så många minnen har skapats. Lyckotårar blandat med tårar av hemlängtan och utmattning blandat med prestationsångest har torkats bort. En oräknelig mängd träningspass har avklarats. Så många förbättringar hos den galna kulstötare som bor inom mig. 
 
Det har vart ett lärorikt år. Jag har utvecklats så mycket som människa och jag har också lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. Hur jag fungerar i ovana situationer, hur min kropp reagerar på så stora omställningar. Det har vart ett sådant äventyr. På ett sätt är det skönt att det över, att få ta en paus ifrån det verkliga livet. Att få lämna lägenheten och spendera sommaren så som den ska spenderas. Utan skola tillsammans med familj och vänner. Det har jag längtat efter, och det har jag gjort mig förjtänt av efter allt plugg. Efter perioder med flera inlämningar och prov per vecka som jag klarat av. Jag har bokstavligt talat legat och störttjutit på högar av skolböcker och anteckningar och frågat mig själv hur fan jag ska klara av detta utan att gå under? Men jag har klarat det. Inte ett enda underkänt. Det känns så jävla bra. 
 
Jag kan inte sätta ord på denna upplevelse. Den är obeskrivlig, och det bästa är att jag har två år kvar. 
 
"Idag mina vänner har jag börjat gymnasiet! Lite skrämmande men samtidigt en extremt spännande känsla att gå in i en helt ny skola med helt nya människor. Fick träffa klassen, i min klass går de som har valt olika idrottsgymnasium. Vi var 7 friidrottare och resten var från andra sporter. Verkar vara ett skönt gäng, så det kommer nog bli super detta!" skrev jag den 21 augusti 2013. Alltså samma dag som jag började gymnasiet, och jag hade rätt. SA13C är ett gäng förjävla bra människor. 
 
 
 

HAPPY



Det är fredag imorgon. I helgen kommer fyra otroligt saknade människor. Jag skriver mitt sista nationella prov imorgon. Solen skiner. Jag kan inte vara annat än glad just nu. 

LÄNGTAN

 
 
Sommaren, nu är det dags att komma. Ge mig sommarlov, sol och värme. Bruna ben, fräknar, solblekt hår och en lycka som inte går att beskriva. 
 

DRÖMMER MIG TILLBAKA SÅHÄR UNDER MATTELEKTIONEN.

 
Kan garantera er att tankarna har med allt annat än matte att göra just nu. Ta mig tillbaka, NUUUU
 

2013 - DEL ETT

När det slog om till 2013 tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa det året som gått. Men ack så fel jag hade. 2013 har verkligen bjudit på allt man kan tänka sig. Framgångar, motgångar, extremt mycket nya upplevelser och äventyr. Drömmar har gått i uppfyllelse och drömmar har byggts upp. Drömmar har också krossats och dagar har känts förjävliga. Men ändå kan jag säga att 2013 har vart det bästa året i min 15 åriga liv. 
 
Om jag tittar tillbaka på Amanda Malmehed och hur hon betedde och agerade för ett år sedan så blir jag nästan lite skrattfärdig. Det är två olika personer. Att flytta hemifrån är en stor omställning. Man kanske tror man är mogen, men det är inget emot den nivå som krävs för att över huvud taget klara av en vardag. Man ska hinna med att sköta skolan, träningar, plugg, ett hushåll och samtidigt inte tappa bort vem man verkligen är mitt i allt. Visst kan det va lite klurigt, men när man väl får allt att gå ihop och fungera så är det som att hitta den sista pusselbiten i ett tusen-bitars-pussel. Man växer något enormt som person. Man utvecklas och man får nya perspektiv på saker och ting. Sedan den dagen jag stod där med antagningsbeskedet i handen har jag inte tvekat. Och ni anar inte hur lycklig jag är över det. 
 
Vad det gäller friidrotten så har det hänt saker där med. Jag började inse att jag var bra nog. Jag var inte den ständiga fyran som alltid hamnade utanför pallen. Man kunde börja se mig som ett hot. Herre min jesus vad det har hänt saker med självförtroendet. Jag vart intagen på ett Riksfriidrottsgymnasium, de ville ha mig där. De ville träna mig och de ville göra mig bäst. Framför allt, de tror att jag kan bli bäst. Förstår ni vilken jävla spark i röven det är? När man börjar tro på sig själv, tro att man faktiskt kan uppfylla sina drömmar, inte bara låta dom förbli drömmar. Folk började se mig som ett hot, de kunde inte längre ta det för givet att de skulle klå mig. Jag slutade träna för att mamma tjatade och började istället träna för att jag ville något. Bli bäst. Alla dessa boozters ledde till att jag började träna mer än NÅGONSIN. Jag skulle vara i toppform till mitt livs första SM. Och damn right, Atleticum lämnade jag med ett SM-guld.
 
Jag gick också ut grundskolan. Jag gick ut nian med bra betyg och fick det där välförtjänta sommarlovet. Tio år i skolan var avklarade, och jag visste att nu väntade nya utmaningar. Som att till exempel flytta hemifrån. Lätt det största beslutet jag tagit i mitt liv. Flytta ifrån min trygga vardag hemma i mitt älskade Linköping. Där fanns alla mina väner. Där fanns min trygga friidrottsgrupp. Och trots att det var det största så var det garanterat det bästa beslut jag tagit. Komma till en ny stad där du känner en person, och hon har precis gjort samma sak som dig och är precis lika rädd som dig. Men med hälp av varandra så får ni det att funka. Denna person jag pratar om är Linn. Hon och jag har vart som piff och puff sen dag ett, oskiljbara. 
 
Men nu hörni, nu är det nyår. Och imorgon är det inte längre 2013, utan 2014. Och jag har chansen att göra detta år till precis vad jag vill. Det har jag lärt mig. Bestämmer man sig för att det ska bli ett bra år, ja då ska det banne mig bli ett bra år också. Även en motgång kan vändas till något positivt, hur mörkt det än är. Det är något jag verkligen lärt mig. Som sagt, dessa timmar som är kvar av detta fantastiska år ska jag bara passa på att njuta. För detta år har jag gjort jävligt bra, och det ska jag även kunna sitta här och skriva om 365 dagar, då ett ännu bättre 2014 har nått sitt slut.

HELLO DECEMBER

 

DETTA SAKNAR JAG

 

ATT FÅ BUKT MED MINA KÄNSLOR KAN VARA SVÅRT

Den första perioden av flytten är nu över skulle jag nog vilja påstå. De första veckorna när man lär sig att klara sig på egen hand, är skrämmande rädd för att inte hitta några vänner och blir helt galen av allt nytt runt omkring sig är faktiskt över nu. Även fast det bara är 23 mil upp, så är ändå 23 mil en sor skillnad. Annorlunda folk med annorlunda dialekt, i en ny miljö.Under den första perioden var jag näst intill euforisk, jag kände nästan att livet kan inte bli bättre. Med allt det nya som ständigt pågick runt omkring mig fick jag aldrig riktigt tid att verkligen tänka efter, hur mår jag egentligen? Hur känner jag egentligen? Hur har alla dessa nya intryck egentligen påverkat mig?
 
Jag går fortfarande till träningen med samma glädje, för jag älskar det jag gör. Visst, vissa dagar är man helt enkelt trött, seg eller har helt enkelt ingen ork. Det är mänskligt. Jag har aldrig haft en sådan glädje över det jag gör som jag har nu, men hur känner jag för övrigt, nu när jag har kommit in i denna rytm med dessa vanor? I början tyckte jag till och med att det var kul att diska och hänga tvätt. När jag går in innanför dörren nu är allt jag vill att slänga mig i sängen och sova, och när jag vaknar vill jag bara somna om. Jag är så otroligt trött. Men nu när man kommit in i alla vanor och vardagen ger det en också tid till att tänka efter - hur mår jag nu? Euforin finns inte där. Jag tror inte man kan vara lycklig varje liten minut av dagen. Min hemlängtan är konstant. Inte så att jag tar skada av den, men ändå så finns den där bak i huvudet. Att veta att man ska hem till ett kök fyllt med disk är inte så lockande, önskar man hellre att man låg hemma i soffan med huvudet i mammas knä efter att hon plockat in disken i diskmaskinen och hängt upp all tvätt. Just den stunden då tanken av vad som måste göras slår en. Men om man bortser från just den stunden och fokuserar på de stunder då man är så ofantligt jävla lycklig över allt man får uppleva och göra, då inser man att alla de negativa tankarna och känslorna är fullt naturliga. Det kan inte vara tipp topp hela tiden, och får man aldrig uppleva motgång får man inte heller möjlighet att verkligen njuta av framgång.
 

HELLO AUTUMN

 
 
 
 
 
RSS 2.0